Charlottes skoltid var tuff med mycket mobbing och lärare som inte förstod sig på henne och hennes sätt att vara – de tyckte helt enkelt att hon skulle skärpa sig. Trots att hon hade mycket ångest och mådde dåligt försökte hon hålla alla känslor inom sig. Hon var blyg och vågade inte berätta för någon hur hon mådde, inte ens för skolsköterskan. Till en början gick skolarbetet bra och hon var bäst i klassen i många ämnen, men när hon började högstadiet blev det svårt då det krävdes att man skulle jobba mer självständigt och analysera.
Successivt försämrades Charlottes psykiska hälsa, och under gymnasietiden blev hon djupt deprimerad. Efter många års väntan fick hon äntligen genomgå en utredning och fick diagnosen Asperger (numera autismspektrumdiagnos).
Några år senare insjuknade Charlotte i en lättare mani, som bland annat yttrade sig i ett överdrivet shoppande. Därefter följde ännu en depression, och hon fick då även diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Under de år hon mådde som sämst utvecklade hon också ett självskadebeteende.
Vid ett tillfälle, när Charlotte sökte vård, slutade det med att hon blev satt i en polisbil och tvångsinlagd.
Lättnad att få en diagnos
Det blev en lättnad för Charlotte när hon fick sin diagnos och äntligen förstod varför hon fungerar som hon gör. Hon hittade strategier som gjorde att hon vågade börja på folkhögskola och de första två åren där blev raka motsatsen till hur hennes skoltid hade varit. Lärarna var mer förstående och hon fick vänner för första gången i livet. En annan vändpunkt blev den dagliga verksamheten, där hon kände att hon fick utvecklas och hitta en meningsfull vardag.
Charlotte har med åren skaffat sig strategier för att skapa sig ett bra liv trots sina funktionsnedsättningar. Genom att dela sin berättelse vill hon öka förståelsen för psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar. Hon har fortfarande daglig verksamhet, men håller även anhörigcirklar om autism. Dessutom sitter hon i styrelsen för Autism Varberg Kungsbacka och är aktiv i Astrarna, ett nätverk för personer med autism. På fritiden tycker Charlotte om att sköta hästar, även om hon inte rider lika mycket längre eftersom hennes häst har blivit för gammal.
Med stor självinsikt och öppenhet berättar Charlotte om sin uppväxt och sitt vuxenliv – om hur det är att vara annorlunda, om sina erfarenheter av skola, mobbning, folkhögskola, daglig verksamhet, tvångsvård och boendestöd.
