Under Charlottes föreläsning får vi följa hennes historia, hur det har varit att växa upp med odiagnostiserad autism, mobbing och bipolär sjukdom. Charlotte har med åren skaffat sig strategier för att skapa sig ett bra liv trots sina funktionsnedsättningar.
Charlotte hade en väldigt tuff skoltid med mycket mobbing och lärare som inte förstod Charlotte och hennes sätt att vara. De tyckte att hon skulle skärpa sig. Charlotte hade mycket ångest och mådde dåligt men försökte hålla det inom sig. Hon var blyg och vågade inte berätta för någon hur hon hade det, inte ens för skolsköterskan. Till en början gick skolarbetet bra och hon var bäst i klassen i många ämnen, men när hon började högstadiet blev det svårt då det krävdes att man skulle jobba mer självständigt och analysera.
Succesivt ökade den psykiska ohälsan och under gymnasietiden blev Charlotte djupt deprimerad. Efter många års väntan fick hon äntligen göra en utredning och fick diagnosen Asperger (nu autismspektrum). Några år senare insjuknade Charlotte i en lättare mani som yttrade sig i ett överdrivet shoppande, och sedan depression igen och fick då även diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Under åren när hon mådde som sämst utvecklade hon också ett självskadebeteende. Vid ett tillfälle när Charlotte sökte vård slutade det med att hon blev satt i en polisbil och tvångsinlagd.
Det blev en lättnad för Charlotte när hon fick sin diagnos och fick äntligen en förståelse till varför hon fungerar som hon gör. Hon hittade strategier som gjorde att hon vågade börja på folkhögskola och de första två åren där blev raka motsatsen till hur hennes skoltid hade varit. Lärarna var mer förstående och hon fick vänner för första gången i livet. En annan vändpunkt var den dagliga verksamheten där hon kände att hon fick utvecklas.
Idag är Charlotte Hjärnkollambassadör och vill genom sin berättelse öka förståelsen för psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar. Hon har fortfarande daglig verksamhet, men håller även anhörigcirklar om autism. Hon sitter också med i styrelsen för Autism Varberg Kungsbacka och engagerad i Astrarna, ett nätverk för personer med autism. Charlotte tycker också mycket om att sköta hästar, men kan inte rida så mycket längre då hennes häst är för gammal.
Charlotte berättar öppet, ärligt och med stor självinsikt om sin barndom och vuxenliv och hur det är att vara annorlunda och om sina erfarenheter av skola, mobbing, folkhögskola, daglig verksamhet, tvångsvård, boendestöd.
