Den psykiska ohälsan har kommit till uttryck i form av anorexi, bulimi, ångest, panikångestattacker, suicidtankar, självskadebeteenden och djupa depressioner.
Efter en tonårstid präglad av psykisk ohälsa fick Felicia i tidiga tjugoårsåldern diagnosen bipolär sjukdom och senare även ADHD. Diagnoserna blev ett sätt att förstå varför hon mått som hon gjort under tonårstiden. De blev även öppningen för henne att lära känna sig själv och att lära sig hur hon skulle ta hand om sitt mående på bästa sätt för att undvika depressioner och nedvärderande tankar om sig själv.
Felicia berättar personligt och avklätt om sin tonårstid och livet idag
Den första stora vändningen kom dock redan innan hon fick sina diagnoser. Felicia insåg att allt hon varit med om under sin tonårstid inte kunde vara förgäves – det måste finnas en mening. Den meningen fann hon när hon började föreläsa och dela med sig sin berättelse. Idag är hon övertygad om att meningen med hennes historia och liv är att hon skall kunna inge hopp hos andra människor i liknande situationer.
Felicia berättar personligt och avklätt om sin tonårstid och livet idag. Hon talar om skammen kring att drabbas av ätstörningar och depressioner och annan psykisk ohälsa som privilegierad tonåring i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Hon talar om skuldkänslorna till sina anhöriga och hur det ledde till att hon inte vågade öppna sig för någon när hon mådde som sämst.
Hon talar om hur biopoläriteten och ADHD:n påverkar henne idag, när den försvårar i hennes vardag och hur hon kan hantera det. Hon talar om hopplösheten som hon så många gånger känt under sin tonårstid. Men framförallt talar hon om sina diagnoser som en positiv del av henne – en del som hon idag inte vill leva utan. Idag inser hon även att all den psykiska ohälsa hon levde med under sin tonårstid har format henne till den hon är idag. Den personen är en person hon vill vara.
Föreläsningen inger hopp och visar på den stolthet som alla som levt eller lever med psykisk ohälsa skall kunna känna.
