Under Felicia Erikssons föreläsning får vi lyssna till en historia om psykisk ohälsa som tar sin början i 12-årsåldern, där depressioner och tankar som senare skulle leda till anorexi redan visat sig. Felicia berättar om när hon fick sin diagnos och hur hon ser hoppfullt på livet och är tacksam över sina erfarenheter av sin psykiska ohälsa och den diagnos hon lever med idag.
Felicia föddes 1998 i en liten ort i Småland, där hon gick grundskolan. Det var i sjätte klass som den psykiska ohälsan tydligt visade sig första gången. Under gymnasiet utvecklades detta, och sista året på gymnasiet samt en tid efter gymnasiet var hon allra längst ner på botten och ville inget annat än att ge upp. Suicidtankarna var konstant närvarande.
Den psykiska ohälsan har kommit till uttryck i form av anorexi, bulimi, ångest, panikångestattacker, suicidtankar, självskadebeteenden och djupa depressioner. Idag lever hon med ADHD – men det ser hon inte som psykisk ohälsa, utan mer som en psykisk variation.
Efter en tonårstid präglad av psykisk ohälsa fick Felicia i tidiga tjugoårsåldern diagnosen ADHD. Diagnosen blev ett sätt att förstå varför hon mått som hon gjort under tonårstiden. Diagnosen blev även sättet för henne att lära känna sig själv och att lära sig hur hon skulle ta hand om sitt mående på bästa sätt för att undvika depressioner och nedvärderande tankar om sig själv.
Felicia berättar personligt och avklätt om sin tonårstid och livet idag
Den första stora vändningen kom dock redan innan Felicia fick sin ADHD- diagnos. Felicia insåg att allt hon varit med om under sin tonårstid inte kunde vara förgäves – det måste finnas en mening. Den meningen fann hon när hon kom på idén att vilja föreläsa och dela med sig sin berättelse för andra. Idag är hon övertygad om att meningen med hennes historia och liv är att hon skall kunna inge hopp hos andra människor i liknande situationer.
Idag studerar Felicia vid juristprogrammet på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Vid sidan av studierna är hon Hjärnkollambassadör och brinner för frågor kring psykisk ohälsa.
Felicia berättar personligt och avklätt om sin tonårstid och livet idag. Hon talar om skammen kring att drabbas av ätstörningar och depressioner och annan psykisk ohälsa som privilegierad tonåring i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Hon talar om skuldkänslorna till sina anhöriga och hur det ledde till att hon inte vågade öppna sig för någon när hon mådde som sämst. Hon talar om hur ADHD:n påverkar henne idag, när den försvårar i hennes vardag och hur hon kan hantera det. Hon talar om hopplösheten som hon så många gånger känt under sin tonårstid.
Men framförallt talar hon om ADHD som en positiv del av henne – en del som hon idag inte vill leva utan. Idag inser hon även att all den psykiska ohälsa hon levde med under sin tonårstid har format henne till den hon är idag. Den personen är en person hon vill vara.
Föreläsningen inger hopp och visar på den stolthet som alla som levt eller lever med psykisk ohälsa skall kunna känna.