År 1992 kom Mia till Sverige från Bosnien och Hercegovina. Hon var vara 8 år gammal och anlände tillsammans med sin mamma och lillasyster. Mias pappa var inte med och hamnade i krigsläger strax efter att resten av familjen lämnat landet.
Mia, hennes mamma och syster hamnade på en mindre ort i de värmländska skogarna, där de var en del av den första flyktingvågen. Hon började skolan nästan direkt, men klasskamraterna fick henne aldrig att känna sig välkommen. Hon kände sig utanför, aldrig riktigt inkluderad i gemenskapen. Som en följd av detta började hon redan som åttaåring uppleva ångest och ville inte gå till skolan.
Samtidigt tvingades Mia ta en stor vuxenroll i familjen. Hon fick agera trygghet och stöttepelare för sin mamma, som själv kämpade för att finna fotfäste i det nya landet.
Sex månader senare återförenades de med hennes pappa, men trots det fortsatte Mia att axla ansvaret som familjens länk till samhället. Hon fick agera tolk åt sina föräldrar i kontakt med myndigheter, sjukvård, skolvärlden, mm. Det blev en tung börda för Mia att bära och hennes självförtroende blev bara sämre och mer obefintligt.
Psykisk ohälsa i tidig ålder
Mia har upplevt psykisk ohälsa redan i tidig ålder i form av ångest och social rädsla. Ju äldre hon blev desto starkare blev den psykiska ohälsan som visade sig i form av depressioner, panikattacker och utmattning. Mia led också av förlossningsdepression efter att hon fött sitt andra barn. Mia sökte vård i sen 20-års ålder och fick behandling men inget hållbart.
Vändpunkten kom när Mia fick träffa en läkare som “såg” henne och som inte gav sig förrän hon fick rätt behandling mot sin psykiska ohälsa. Mia gick från att se allting som mörkt och hopplöst till att se glimtar av sol som bara blev starkare och starkare. Hon började uppskatta livet och allt bra omkring henne.
Mia berättar väldigt öppet, naket och levande sin livshistoria – hur hon tog sig ut ur de mörkaste stunderna i sitt liv och hur hon började uppskatta livet igen och dra nytta av sina erfarenheter som ett flyktingbarn med vuxenansvar.
Idag är Mia gift och har två barn i tonåren. Hon arbetar inom polisväsendet och brinner för att hjälpa människor i utsatta situationer.
Vill ”fånga upp” flyktingbarn
Mia vill genom sina föreläsningar belysa vikten av att se och fånga upp flyktingbarn – eftersom många ofta slutar att vara just barn när de kommer till det nya landet. Hon vet hur viktigt det är att skola och myndigheter erbjuder individanpassad hjälp för att dessa barn ska få de bästa möjliga förutsättningarna i Sverige. Men även rätt hjälp och stöd för föräldrar så att barnen inte behöver axla den vuxnes roll.
En annan viktig sak som Mia pratar om är att man ska våga prata om sin psykiska ohälsa. Att inte skämmas, att inte klandra sig själv. Mia har genom många egna erfarenheter upplevt att det finns hjälp att få – bara man vågar ta steget och be om det.
