Varför är du Hjärnkollambassadör?

Jag har varit ambassadör sedan starten av kampanjen hjärnkoll 2009. Jag kände direkt att detta var något jag ville göra. Jag fick diagnoserna Asperger och ADHD i vuxen ålder, och fick äntligen svar på varför livet inte alltid fungerade så som jag önskade. Med fyra barn, alla med npf-diagnoser* kryddas livet lite extra med spännande utmaningar, både på gott och ont.
(*npf = neuropsykiatriska funktionsnedsättningar)

Jag vill dela med mig av de krokiga vägar livet har tagit mig på, störtloppsbackar i full fart ner men också med tunga steg upp, lätta steg på soliga ängar när livet bjuder på lite lättare utmaningar. Om jag kan ge om än bara så lite hopp, lite tips på vägen till någon annan, så har det varit värt all kamp genom åren.

Jag är ambassadör för att jag vill visa och dela med mig av att det går att komma vidare trots psykisk ohälsa/funktionsnedsättningar.
Jag berättar om kampen för att få ihop vardagen i en stor familj där flera av familjemedlemmarna har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, hur jag fungerar i arbetslivet och vilka begränsningar och tillgångar min funktionsnedsättning för med sig.

Vilka frågor brinner du för?

Jag drömmer/brinner om en skola för alla, där alla elever oavsett funktionstillgångar/funktionsförmågor får möjlighet att använda sin fulla potential utifrån deras egna förmågor. Jag vill att varje elev ska känna sig välkommen i skolan. Jag vill jobba för att skolan ska anpassa sig utifrån eleverna, inte tvärtom. Det är alldeles för många elever som inte klarar att vistas i skolan med risk för att de blir sittande hemma.

En annan viktig fråga för mig är att personer med diagnoser som hamnar i missbruk/beroende ska få rätt hjälp och stöd. Det är viktigt för mig att vi då ser hela människan och arbetar utifrån helheten. Alla människor har rätt till ett självständigt liv och då måste vi börja fråga vad varje individ behöver just här och nu.

Har du någon förebild?

Vad är en förebild? Är det en bild som kommer före nästa bild?

En förebild är en person som jag lär mig någonting av, en person som jag känner igen mig själv i, och som gör något som jag också skulle kunna göra.

Då borde det vara en person som gått före mig i livet, och som jag kan hämta inspiration ifrån. Men jag tänker att det inte alls behöver vara så. Jag måste nog säga att mina barn är mina förebilder.

Med en mamma som inte alltid får ihop vardagen så har dom ändå hanterat livets motgångar. Trots svårigheter i skola och genom livet så tar dom sig igenom det. Var och en utifrån deras egna bästa förmåga. Dom visar mig varje dag att det finns andra vägar att vandra på, och med förundran ser jag hur dom hittar egna strategier för att hantera sin vardag.

Våra barn lär oss massor om oss själva. Så mina starkaste förebilder, är mina egna barn.

/Mary-Anne