Varför är du Hjärnkollsambassadör?

Efter att ha levt med psykisk ohälsa i närmare sju år, bestämde jag mig för drygt två år sen för att den psykiska ohälsa som drabbat mig omöjligt kunde ha varit förgäves. Jag var därför fast besluten om att hitta en mening med allt jag varit med om.

Därför började jag söka efter den där meningen. I mitt sökande började jag skriva dokument efter dokument på min dator. Jag skrev sida upp och sida ned med funderingar, tankar och reflektioner som kunde leda mig framåt till ett svar. Jag beskrev mitt liv för mig själv och gick igenom de skeenden i livet där jag trodde att min psykiska ohälsa uppstått eller utvecklats på olika sätt. När jag var färdig och läste igenom allting var jag förtvivlad över att jag fortfarande inte kunde förstå meningen med min psykiska ohälsa. Mitt i denna förtvivlan läste jag mina dokument igen, fast högt. Då insåg jag meningen med berättelsen, meningen med min livshistoria och min psykiska ohälsa. Meningen var ju att den skulle berättas högt så att andra fick höra den.

Av den anledningen är jag idag hjärnkollsambassadör. Jag vägrar tro att min psykiska ohälsa har varit förgäves. Jag tror att min psykiska ohälsa har drabbat mig för att jag skall göra skillnad, inge hopp och få andra människor med psykisk ohälsa att kämpa vidare – just därför är jag också Hjärnkollsambassadör. Hjärnkoll är ett forum som ger mig chans att göra den skillnad jag önskar göra.

Vilka frågor brinner du för?

Framförallt brinner jag för att inge hopp och för att visa att det alltid finns en väg framåt – för alla.

Jag har lärt mig att hantera ett liv med min diagnos, och jag är på inget sätt en superwoman. Kan jag, kan alla andra. Det är just det hoppet och den vägen framåt jag brinner för att berätta och synliggöra.

Har du någon förebild?

Min mamma, min pappa och min storebror är alla på sitt sätt mina största förebilder. Framförallt ser jag upp till dem för all den kärlek de alltid har kunnat ge mig, trots att jag alla gånger inte har varit den mest mottagliga. De har älskat mig villkorslöst, och det är nog den finaste egenskapen hos en medmänniska jag kan tänka mig.

Min bästa vän Filippa är också en stor förebild. Jag har aldrig i mitt liv träffat någon som är så positiv. Varje gång jag träffar henne blir jag lika förvånad och imponerad över att en människa kan ha en så konstant ljus syn på livet.

/Felicia