Varför är du hjärnkollsambassadör?

Jag är hjärnkollsambassadör för att jag vill sprida hopp och kunskap till drabbade och anhöriga. Som Hjärnkollsambassadör kan jag nå ut till människor med psykisk ohälsa, visa för dem att de inte är ensamma, att psykisk ohälsa inte är någonting att skämmas för och att det går att leva ett bra liv trots psykisk ohälsa och att det går att bryta destruktiva beteenden.

Av egen erfarenhet och genom mitt tidigare arbete som sjuksköterska inom psykiatrin, har jag sett vilken kunskapsbrist som finns både inom sjukvård och i samhället i stort. Som Hjärnkollsambassadör kan jag hjälpa till att ändra på detta. Jag kan sprida kunskap till professionen, allmänheten, drabbade och anhöriga. Jag kan vara med och väcka opinion, slå hål på myter och göra livet lättare för alla de som lider.

Vilka frågor brinner du för?

Det jag verkligen brinner för att sprida hopp och kunskap om självskadebeteende och psykisk ohälsa till de drabbade, anhöriga, professionen och allmänheten. När jag mådde som sämst hade jag svårt att se framåt, allt kändes svart, jag skämdes för mitt självskadebeteende, att jag som undersköterska och senare som sjuksköterska, vårdade andra men inte klarade av att hjälpa mig själv. Jag kände mig så fruktansvärt ensam, som om jag var den enda i världen som hade självskadebeteende och mådde så här. Många gånger ville jag ge upp, avsluta mitt liv, men någonting fick mig att kämpa vidare. Jag ville egentligen inte dö, men jag orkade inte må så där dåligt längre,  jag ville få hjälp att börja må bra igen.

Genom min roll som Hjärnkollsambassadör kan jag berätta min egen story och därigenom kan jag visa för personer med självskadebeteende att de inte är ensamma, att det inte har något att skämmas för, att det går att bryta det destruktiva beteendet och börja leva ett bra liv, oavsett hur mörkt och hopplöst det känns. Genom att föreläsa för professionen kan jag hjälpa dem att få den kunskap som de saknar, så att andra drabbade kan få den hjälp som de behöver och det fina bemötande som de faktiskt förtjänar.

Har du någon förebild?

En av mina förebilder är Jessica Andersson, ordförande, projektledare och föreläsare i SHEDO. Det är tack vare Jessicas hårda arbete som Sveriges första stödchatt med specifik inriktning på självskadebeteende äntligen blev verklighet för ett drygt år sedan. I dag är stödchatten en livlina för så många drabbade och det känns fantastiskt.

En annan av mina förebilder är min fru, Cassandra. Hon har gått igenom så otroligt mycket negativt i sitt liv, kriser och händelser som var och en av dem hade knäckt de flesta. Saker som borde ha fått henne att ge upp, men ändå har hon på något sätt hittat kraften att kämpa vidare och det är inspirerande och hoppingivande på så många sätt.

/Malin Emanuelsdotter