Varför är du hjärnkollsambassadör?

Jag är hjärnkollsambassadör för att jag vill sprida hopp och få andra i samma situation att känna att de inte är ensamma.  Jag har 4 barn varav ett har ADHD och missbruksproblematik. Under många år har jag kämpat för att han skall få rätt hjälp och stöd, såväl i skolan som utanför. Under dessa år har jag känt att det saknats folk som pratar om problemet, det har alltid känts som om jag har varit den enda med dessa bekymmer. Genom att vara hjärnkollsambassadör hoppas jag att kunna hjälpa någon annan som känner sig lika ensam som jag har känt mig. Jag vill även öka förståelsen och toleransen för de som inte passar in i de ramar som samhället har satt upp.

Jag har alltid arbetat inom vården med allt från äldrevård, missbruk, habiliteringen, akutsjukvård till att dom senaste 5 åren arbeta som skolsköterska

Vilka frågor brinner du för?

Jag brinner för att sprida kunskap och förståelse samt krossa fördomar kring barn som utmanar i vardagen och deras familjer.  Jag hoppas på att sprida hopp till och stödja föräldrar i en utsatt situation. Genom att stödja föräldrar till barn med olika svårigheter hoppas jag på att även hjälpa barnen. Mår föräldrarna bra kommer det att vara lättare för dem att orka. Jag hoppas att jag genom att berätta min historia kan visa att det är helt vanliga människor som drabbas. Människor som älskar och tar hand om sina barn. Barn med normbrytande beteende behöver inte komma ifrån trasiga familjer.

I mitt arbete som skolsköterska arbetar jag även aktivt med att stödja personal i det dagliga arbetet och anpassningar kring barn med särskilda behov. Jag tycker att det finns mycket att jobba med i skolmiljön då skolorna i allmänhet har svårt att möta upp de behov som finns. Med tanke på hur mycket av sin vakna tid barn spenderar i skolan är en bra anpassad skolmiljö jätteviktigt. Alla barn behöver en meningsfull vardag. I grund och botten handlar allt om barnen. Det är barnen som är vår framtid och det är synd om vi ska gå miste om all den glöd och kapacitet som barn med olika diagnoser har bara för att vi inte klarar av att på riktigt tänka utanför ramarna.

Har du någon förebild?

Mina största förebilder är mina föräldrar som har varit helt fantastiska. Genom deras kärlek och värme för såväl varandra som för mig och mina bröder har jag alltid känt mig trygg och omhändetagen. Jag tror att det är den tryggheten och det stödet jag får av min familj som gjort att jag har orkar igenom de svårigheter som livet har bjudit på.

/Rebecca