Varför är du ambassadör?

Jag utvecklade post traumatiskt stressyndrom (PTSD) vid cirka 11 års ålder på grund utav sexuella övergrepp och misshandel från vänner till familjen. Nu många år senare så halkade jag på ett bananskal in i föreningen Hjärnkoll. Då jag länge velat upplysa och informera om psykisk ohälsa så valde jag att bli ambassadör för Hjärnkoll. Psykisk ohälsa är fortfarande ett svårt och komplext ämne för de flesta. Ett brutet ben är så mycket enklare på alla vis att förhålla sig till. Oavsett om man själv har psykisk ohälsa eller ej så är det någonting som alla kan komma i kontakt med på ett eller annat sätt. Dessutom så är det inte någon som är immun mot psykisk ohälsa. Tror på att samtal, information och det personliga mötet sprider förändring till det bättre. Valde alltså att bli ambassadör för att kunna nå ut till alla som vill lära sig mer oavsett om de själva kämpar med psykisk ohälsa, är anhöriga, är vårdare eller beslutsfattare.

Med min personlighet och erfarenheter från min familj så har jag lärt mig att våga berätta och lärt mig att kommunicera känslor samtidigt som jag har en god blick för det stora övergripande. Är en rätt krass realist som är nyfiken och vilar mig i det naturen. Målar gärna mina autentiska berättelser med både humor och svärta och med en ram av respekt för mig själv och åhörarna.

Vad brinner du för?

Jag brinner för att lyfta upp hur mycket övergrepp förstör och att felet inte är den som utsätts för övergrepp. Idag tror många att man utvecklar PTSD enbart i krigssituationer. De flesta vet inte heller hur mycket hos en person som faktiskt kan skadas utav att ständigt leva i rädsla. Jag har både psykiska och fysiska problem som beror på att jag har PTSD. När jag var ung och utsattes för sexuella övergrepp och misshandel så var det ingenting som man talade om. Vet hur det försämrade för mig på alla sätt och vis. Därför så vill jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar för att personer som idag utsätts för någon form av övergrepp ska känna sig mindre ensamma och förstå att det inte är de inte ska skämmas. Brinner också för att beslutsfattare och alla vi andra ska ta psykisk ohälsa på mer allvar och med mer hoppfull inställning. Det finns idag kunskap som gör att de flesta utav oss med psykisk ohälsa kan leva ett rätt bra liv och klara av vad en vuxen förväntas klara i vårt samhälle såsom familj, arbete och fritidsintressen.

Har du några förebilder?

Har många förebilder. En del kan jag inte namnet på för de har bara skymtat förbi i mitt liv. En del kan jag namnet på. Min mormor är en stor förebild för hon hade ett så otroligt stort och gott hjärta. De flesta i min familj och närhet är mina förebilder på olika vis. Framför allt så har min familj lärt mig att kämpa med glimten i ögat. Har inte bara en förebild för jag upplever att det är som så att olika personer inspirerar inom olika områden och inom olika perioder av livet.

/Marie