Varför är du hjärnkollsambassadör?

För att jag vill få bort den stereotypa och negativa bild som finns om ADHD, och med min föreläsning hoppas jag på att krossa dessa fördomarna som grundas på okunskap.

Vad brinner du för?

Jag vill hjälpa andra som själva har den här typen av problematik och berätta om hur min diagnos har påverkat mig fram till nu, och genom att prata om detta kanske det förhindrar att någon behöver hamna i liknande situation.

Diagnosen?

Jag har periodvis sedan 20 års åldern träffat många terapeuter angående min ångest och depression. 2013 fick jag en ny terapeut som vid mitt tredje besök frågade mig om jag vill göra en ADHD – utredning. Detta tyckte jag var en konstig fråga eftersom den bild jag hade av ADHD inte stämde in på mig, jag har alltid varit så lugn och blyg. Jag fick det förklarat att man inte behöver vara den hyperaktiva typen utan man kan vara hypoaktiv, det är när man är mer inåtvänd men har samma huvudsakliga ADHD problematik.

Jag har alltid varit den lugna typen som satt hemma och läste serietidningar, lekte med LEGO och byggde modeller. Jag skötte skolan och läxorna och störde inte på lektionerna, jag blev skoltrött på högstadiet men då var jag tonåring. Så det är inte så konstigt att jag blev förvånad när någon säger att jag skulle kunna ha en ADHD-diagnos.

Så när jag fick min ADHD-diagnos 2013 var då 46 år,det blev som jag blivit återfödd (men inte religiös). Jag läste böcker, artiklar och bloggar om ADHD på nätet och detta gjorde att jag till slut förstod varför mitt liv blivit så här, att det är min diagnos som gett mig dålig självkänsla, dåligt självförtroende, depression och ångest. Nu när jag förstår hur min diagnos fungerar har jag fått självinsikt och har då märkt av sidor av mig som är väldigt typiska för ADHD. Jag har tidigare tryckt tillbaka dessa sidor av mig själv på grund av att jag alltid känt mig trög och mindre värd än alla andra. Så det är jävligt skönt att veta att det är diagnosen som fördärvat mitt liv och att jag aldrig varit dum i huvudet.

Men fortfarande är många pojkar och flickor, både unga och vuxna odiagnoserade och de är dessa jag vill uppmärksamma. ( Man kan ha ”ADHD utan hyperaktivitet” kallas också ADD, även då är man inte utåtagerande )

Har du någon förebild?

Jag har nog ingen enskild person som förebild, däremot inspireras jag av komiker som tar upp samhällsproblem på ett komiskt och intelligent sätt. Jag tycker att man måste kunna skoja om allt utan några gränser. Utan humor skulle jag kanske inte överlevt allt skit som hänt mig.

/Jocke